Kan bloggarnas intåg i offentligheten förändra den svenska pressetiken? Kommer de svenska medierna, som traditionellt varit konservativa med exempelvis namn- och bildpublicering i känsliga frågor, närma sig den anglosaxiska presstraditionens mer liberala hållning?
Mordet på en 26-årig homosexuell man i Malmö sätter diskussionen på sin spets.
I England, USA och även i andra delar av Europa har media traditionellt karaktäriserats av en liberal publicistisk attityd. Citat som "The public's right to know" och "publish and be dammed" har kännetecknat inställningen: allmänheten har rätt att veta, så publicera det som är sant och strunta i eventuella konsekvenser för de berörda. Således har man utan större betänkligheter publicerat namn, bilder, personuppgifter och privata angelägenheter i såväl känsliga som vardagliga frågor.
I Sverige har hållningen varit mer restriktiv. Ända sedan 1920-talet har det funnits väletablerade journalistiska yrkeskodex som givit riktlinjer i känsliga etiska frågor. Dessa ersattes 1974 av den första förlagan till de regler som än i dag styr den svenska pressetiken: Pressens samarbetsnämnds "Spelregler för Press, TV och Radio". Enligt 2007 års upplaga ska reglerna "skydda enskilda mot oförsynt lidande genom publicitet". Denna ambition sammanfattas i 17 publicistiska hållpunkter om vikten av korrekta nyheter, snabb rättning av felaktigheter, respekt för den personliga integriteten, varsamhet med bilder, objektivitet i rapporteringen och försiktighet vid publicering av namn.
Begreppet ”allmänintresse” är särskilt intressant i sammanhanget eftersom ordet löper som en röd tråd genom de svenska pressetiska reglerna. Så länge inte uppenbart allmänintresse föreligger bör man bör avstå från att publicera uppgifter som kan kränka ”privatlivets helgd”, avstå från namnpublicering och andra uppgifter som kan möjliggöra identifikation samt avstå från att publicera irrelevanta uppgifter om exempelvis etniskt ursprung, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning.
Dessa regler har uppkommit under en tid där media i princip haft ensamrätt på det offentliga samtalet. Internets och bloggarnas genombrott gör dock att denna ordning inte längre självklar. De traditionella medierna har inte längre monopol på nyhetsförmedling, vilket innebär att även de etiska reglerna kan stå inför förändring.
Jag ska ge ett exempel. När en 26-årig homosexuell man mördades i Malmö strax innan jul visade det sig att en av de misstänka mördarna drev en islamistisk blogg av fundamentalistisk karaktär. Polisen meddelade att man kunde utesluta hatbrott, men att det inte heller fanns något som tydde på en sådan koppling. Här uppstod ett etiskt dilemma för medierna, skulle man rapportera om den möjliga hatbrottskopplingen eller inte? Var detta en relevant uppgift av allmänintresse eller ett rykte som kunde underblåsa rasistiska strömningar och bidra till motsättningar mellan olika samhällsgrupper?
Misstanken om hatbrott spreds snabbt på olika bloggar, medan de traditionella medier valde olika strategier för hur mycket av dessa uppgifter de publicerade. Vissa valde att inte nämna gärningsmannens blogg överhuvudtaget, medan andra i detalj redogjorde för bloggen och dess innehåll. Överlag var uppgifterna i medierna dock mer sparsamma i förhållande till bloggarna.
Här uppstår en intressant situation då uppgifter som inte finns i de traditionella medierna finns tillgängliga endast ett par knapptryck på Internet bort. Vilken konsekvens får detta för mediernas trovärdighet? Vad betyder detta för den misstänkte gärningsmannen? Hade de medier som valt att publicera uppgifterna om bloggen gjort detta om uppgifterna inte funnits tillgängliga på Internet? Vilken form av "ryktesspridning" skapar störst problem: den genom medierna eller den i bloggarna?
Frågorna är många och svåra att besvara. Endast framtiden kan utvisa hur utvecklingen kommer att bli. Min personliga övertygelse är dock att bloggarna kommer att driva fram en liberalare svensk pressetik och att vi i framtiden kommer att få se mer av namn- och bildpubliceringar och publiceringar av uppgifter av privatnatur. Bloggarnas närvaro kommer att få den svenska pressetiken att närma sig den anglosaxiska traditionen under de kommande åren. Jag kan se både för- och nackdelar med en sådan utveckling, men det är en historia som får avhandlas någon annan gång.
För den som är intresserad att se de nuvarande svenska pressetiska reglerna i sin helhet: klicka här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är inte helt säker på att bloggarna kommer driva fram en liberalare pressetik. Anledningen är att forum där t ex misstänka mördares identitet läggs ut har funnits i flera år nu. Visst får det större spridning när många bloggare skriver om samma sak, men så länge informationen finns någonstans är den ju tillgänglig, om du förstår hur jag menar? För den intresserade spelar det ingen roll om en Google-sökning ger en eller tio träffar bara man får fram den information man vill ha.
SvaraRaderaDina frågeställningar runt bloggarnas publicering i fallet med den mördade mannen i Malmö är väldigt intressanta, och som du skriver, svåra att besvara.
Hej Johan!
SvaraRaderaJag har, som du, inte riktigt möjlighet att kommentera till de som schemat säger. Så jag tänkte att jag skulle "ge igen med samma mynt" och ge dig en liten bonuskommentar också! =)
Det märks när du skriver att du har förkovrat dig i ämnet. Det du tar upp om kulturella skillnader i vad som publiceras är väldigt intressant. Det skulle vara ett ämne som vore roligt att lägga ner lite tid på, hur kommer det sig att det ser ut just som det ser ut? Har det något att göra med Sveriges gammla tryckfrihet, och hur ser det då ut i Finland som också länge haft tryckfrihet. Vilka etiska ställningstaganden tar medier i mer utsatta områden, till exempel gaza, sydafrika eller namibia?
Din reflektion över att "Spelreglerna" har kommit till under tiden de "traditionella" medierna hade nästintill monopol är mycket intressant. Och på det sättet kan man inte annat säga än att det är en bra utveckling om det öppnar upp den offentliga debatten.
En annan sak som internet och lätttillgängligheten av information leder till är förhoppningsvis att källor behöver vara säkrare, då så många kan kolla upp det.
Avslutningsvis så nämnde du i din kommentar till min text att du inte tror på någon mediedöd. Jag vill bara förtydliga lite att inte heller jag tror att det kommer försvinna helt, det är det få saker som gör. Men däremot tror jag att det kommer förändras till en del, vilket det även var när TV'n kom in i bilden och så...
//Zimon
Jag tycker du tar upp mycket intressanta funderingar i ditt inlägg speciellt det runt fallet med den mördade mannen i Malmö. Angående vilken "ryktesspridning" som skapar mest problem tror jag på bloggarna eftersom det numera är så vanligt att läsa bloggar och har du väl börjat läsa en så kommer du via den vidare till andra och sedan har du snurrat in dig totalt i bloggar med andras åsikter i frågan. Detta inspirerar andra till att i sin tur göra ett blogginlägg om sina åsikter i frågan och så är det igång. Frågorna du funderar över är som du skriver svåra att besvara och vi kan endast spekulera i hur det kan komma att bli i framtiden. Jag tror som du att bloggarna kan förändra pressetiken men frågan är bara på vilket sätt detta kommer ske, kommer det resultera i hårdare eller lösare "förhållningsregler"?
SvaraRadera