Kan bloggarnas intåg i offentligheten förändra den svenska pressetiken? Kommer de svenska medierna, som traditionellt varit konservativa med exempelvis namn- och bildpublicering i känsliga frågor, närma sig den anglosaxiska presstraditionens mer liberala hållning?
Mordet på en 26-årig homosexuell man i Malmö sätter diskussionen på sin spets.
I England, USA och även i andra delar av Europa har media traditionellt karaktäriserats av en liberal publicistisk attityd. Citat som "The public's right to know" och "publish and be dammed" har kännetecknat inställningen: allmänheten har rätt att veta, så publicera det som är sant och strunta i eventuella konsekvenser för de berörda. Således har man utan större betänkligheter publicerat namn, bilder, personuppgifter och privata angelägenheter i såväl känsliga som vardagliga frågor.
I Sverige har hållningen varit mer restriktiv. Ända sedan 1920-talet har det funnits väletablerade journalistiska yrkeskodex som givit riktlinjer i känsliga etiska frågor. Dessa ersattes 1974 av den första förlagan till de regler som än i dag styr den svenska pressetiken: Pressens samarbetsnämnds "Spelregler för Press, TV och Radio". Enligt 2007 års upplaga ska reglerna "skydda enskilda mot oförsynt lidande genom publicitet". Denna ambition sammanfattas i 17 publicistiska hållpunkter om vikten av korrekta nyheter, snabb rättning av felaktigheter, respekt för den personliga integriteten, varsamhet med bilder, objektivitet i rapporteringen och försiktighet vid publicering av namn.
Begreppet ”allmänintresse” är särskilt intressant i sammanhanget eftersom ordet löper som en röd tråd genom de svenska pressetiska reglerna. Så länge inte uppenbart allmänintresse föreligger bör man bör avstå från att publicera uppgifter som kan kränka ”privatlivets helgd”, avstå från namnpublicering och andra uppgifter som kan möjliggöra identifikation samt avstå från att publicera irrelevanta uppgifter om exempelvis etniskt ursprung, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning.
Dessa regler har uppkommit under en tid där media i princip haft ensamrätt på det offentliga samtalet. Internets och bloggarnas genombrott gör dock att denna ordning inte längre självklar. De traditionella medierna har inte längre monopol på nyhetsförmedling, vilket innebär att även de etiska reglerna kan stå inför förändring.
Jag ska ge ett exempel. När en 26-årig homosexuell man mördades i Malmö strax innan jul visade det sig att en av de misstänka mördarna drev en islamistisk blogg av fundamentalistisk karaktär. Polisen meddelade att man kunde utesluta hatbrott, men att det inte heller fanns något som tydde på en sådan koppling. Här uppstod ett etiskt dilemma för medierna, skulle man rapportera om den möjliga hatbrottskopplingen eller inte? Var detta en relevant uppgift av allmänintresse eller ett rykte som kunde underblåsa rasistiska strömningar och bidra till motsättningar mellan olika samhällsgrupper?
Misstanken om hatbrott spreds snabbt på olika bloggar, medan de traditionella medier valde olika strategier för hur mycket av dessa uppgifter de publicerade. Vissa valde att inte nämna gärningsmannens blogg överhuvudtaget, medan andra i detalj redogjorde för bloggen och dess innehåll. Överlag var uppgifterna i medierna dock mer sparsamma i förhållande till bloggarna.
Här uppstår en intressant situation då uppgifter som inte finns i de traditionella medierna finns tillgängliga endast ett par knapptryck på Internet bort. Vilken konsekvens får detta för mediernas trovärdighet? Vad betyder detta för den misstänkte gärningsmannen? Hade de medier som valt att publicera uppgifterna om bloggen gjort detta om uppgifterna inte funnits tillgängliga på Internet? Vilken form av "ryktesspridning" skapar störst problem: den genom medierna eller den i bloggarna?
Frågorna är många och svåra att besvara. Endast framtiden kan utvisa hur utvecklingen kommer att bli. Min personliga övertygelse är dock att bloggarna kommer att driva fram en liberalare svensk pressetik och att vi i framtiden kommer att få se mer av namn- och bildpubliceringar och publiceringar av uppgifter av privatnatur. Bloggarnas närvaro kommer att få den svenska pressetiken att närma sig den anglosaxiska traditionen under de kommande åren. Jag kan se både för- och nackdelar med en sådan utveckling, men det är en historia som får avhandlas någon annan gång.
För den som är intresserad att se de nuvarande svenska pressetiska reglerna i sin helhet: klicka här.
onsdag 25 februari 2009
fredag 13 februari 2009
Blogg A – Nyhetsvärdering
Expressen: ”Bröt i ihop och berättade: slog ihjäl fyrabarnsmamman med järnrör”
Dagens Nyheter: ”Vädret drabbar världen – naturkatastroferna bekräftar klimatexperternas farhågor”
Det är onsdag den 11 februari och ovanstående är huvudrubrikerna på förstasidan i Expressen respektive Dagens Nyheter. Det är hämtade från samma dag och tidningarna är från samma upplageområde (Stockholm), men är ändå är rubrikerna väldigt olika. Bakom rubrikerna döljer sig två helt skilda nyheter och uppenbarligen har de båda tidningarna resonerat helt olika i sin nyhetsvärdering. Eller?
Den uppenbara skillnaden mellan tidningarna är naturligtvis att de hör hemma i skilda genrer och därmed vilar på olika förutsättningar. Dagens Nyheter är, som morgontidning med fasta prenumerationsintäkter, naturligtvis inte lika beroende av att sälja lösnummer som kvällstidningen Expressen - vilket naturligtvis skapar skillnader i nyhetsvärderingen hos de båda tidningarna. Som alla känner till är kvällspressen i regel mer sensationsinriktad än den seriösare morgonpressen, vilket säkerligen också återspeglar sig i nyhetsvärderingen bakom de ovanstående rubrikerna.
Med detta sagt, tänkte jag att det skulle vara intressant att ägna resten av detta premiärinlägg i bloggsfären åt att analysera dessa helt skilda förstasidesnyheter utifrån ett teoretiskt resonemang om nyhetsvärdering. Hur kommer det sig att dessa nyheter hamnar på förstasidan hos två av Sveriges största dagstidningar? Skillnaderna i nyhetsvärderingen är vid första anblick uppenbara, men vilka gemensamma drag finns?
Håkan Hvitfelt heter en de mest framstående medieforskarna i Sverige på ämnet nyhetsvärdering. Hvitfelt har arbetat fram en teori som sammanfattar gemensamma kriterier för nyhetsvärderingen i svenska medier. Hvitfelt menar att…
”sannolikheten för att en nyhetsartikel ska produceras och publiceras, placeras på första sidan och därmed bli huvudartikel ökar ju mer den behandlar:
(1) Politik, ekonomi samt brott och olyckor
(2) och om det är ett kort geografiskt eller kulturellt avstånd
(3) till händelser och förhållanden
(4) som är sensationella eller överraskande
(5) handlar om enskilda elitpersoner
(6) som beskrivs tillräckligt enkelt
(7) men är viktiga och relevanta,
(8) utspelar sig under kort tid som en del av ett tema,
(9) har negativa inslag
(10) och elitpersoner som källa”
För att börjar med Expressen, så handlar nyheten bakom rubriken om ett mord i Tibro. Den mördade är en 46-årig fyrabarnsmamma som hittades död i ett dike under söndagskvällen. Dessa uppgifter har rapporterats tidigare i veckan, men i dagens artikel framkommer även att kvinnans sambo har erkänt mordet och att mordvapnet är ett järnrör. Nyframkomna omständigheter kring mordet klargörs och mördarens bakgrund redovisas, liksom att han visat tydliga tecken på ånger efter mordet.
Nyheten uppfyller som jag ser det sex, kanske sju, av Hvitfelts kriterier för nyhetsvärdering.
För det första handlar det om ett brott och brottet är begånget i Tibro, vilket måste räknas som både kort geografiskt och kulturellt avstånd. De nya uppgifterna om att kvinnan sambo erkänt mordet och att mordvapnet var ett järnrör kan mycket väl betraktas som sensationella/överraskande, särskilt med tanke på kvinnans identitet som 46-årig fyrabarnsmamma. Händelsen är dessutom enkel, en del av ett tema (i och med rapporteringen tidigare i veckan) och har definitivt negativa inslag. Eventuellt skulle man också kunna rubricera nyheten som relevant/viktig, men på den punkten känner jag mig lite kluven. Å ena sidan kan jag tycka att ett mord alltid är en viktig sak, men samtidigt kan jag – tyvärr – känna att denna typ av mord har blivit lite av vardagsmat. Det inte känns särskilt viktigt för mig som läsare att få läsa om ytterligare en tragisk händelse, ytterligare ett tragiskt livsöde. Däremot kan man nog utgå ifrån att Expressen själva bedömt händelsen som viktig och relevant och därför får det blir en kompromiss: nyheten får sägas uppfylla sex och en halv av Hvitfelts punkter.
Dagens Nyheters förstasidesnyhet tar avstamp i skogsbränderna i Australien för att sedan glida över i ett resonemang om att dessa ligger helt i linje med vad klimatforskarna har varnat för. Artikeln varnar för att ”extrem väder” som exempelvis kraftig hetta, stora mängder nederbörd eller hårda vindar kommer att bli allt vanligare om inte den globala uppvärmningen stoppas snarast.
Enligt mig uppfylls även denna gång sex eller sju av Hvitfelts nyhetsvärderings kriterier.
Skogsbränderna i Australien kan rubriceras under kategorin olyckor och uppfyller därmed Hvitfelts första kriterium. Vidare är klimathotet en global fråga, vilket gör det kulturella avståndet kort även fast det geografiska avståndet till Australien givetvis är gigantiskt. Dessutom kan händelserna beskrivas tillräckligt enkelt och är i allra högsta grad både viktiga och relevanta. Slutligen är nyheten både en del av ett tema och av negativ karaktär. Sex punkter är uppfyllda så långt, men även här finns det dock utrymme för att diskutera om inte en sjunde punkt kan betraktas som uppfylld. Å ena sidan har rapporteringen om klimatförändringarna pågått så länge att artikeln ur det perspektivet knappast kan kategoriseras som sensationell eller överraskande. Däremot är just skogsbränderna i Australien en relativt ny företeelse, så även här nöjer jag mig om med en kompromiss och noterar att sex och av Hvitfelts punkter uppfylls.
Sex och en halv mot sex och en halv, således – trots att de båda nyheterna som konstaterades inledningsvis är av helt olika karaktär. Vad kan detta tyda på?
Jag tolkar det som ett tecken på att principerna bakom nyhetsvärderingen hos Expressen och Dagens Nyheter trots allt inte skiljer sig så mycket som det kan tyckas vid en första anblick. Tvärtom framträder många likheter när man närmar sig nyheterna ut Hvitfelts perspektiv, vilket tyder på att nyhetsvärdering är en mer heterogen process än man kan tro. Uppfylls tillräckligt många av Hvitfelts kriterier, är chansen stor att det blir en nyhet – oavsett ämne/händelse.
Skillnaderna mellan de både förstasidesnyheterna ligger nog snarare i tidningarnas genretillhörighet, än i nyhetsvärderingsprocessen som sådan.
Dagens Nyheter: ”Vädret drabbar världen – naturkatastroferna bekräftar klimatexperternas farhågor”
Det är onsdag den 11 februari och ovanstående är huvudrubrikerna på förstasidan i Expressen respektive Dagens Nyheter. Det är hämtade från samma dag och tidningarna är från samma upplageområde (Stockholm), men är ändå är rubrikerna väldigt olika. Bakom rubrikerna döljer sig två helt skilda nyheter och uppenbarligen har de båda tidningarna resonerat helt olika i sin nyhetsvärdering. Eller?
Den uppenbara skillnaden mellan tidningarna är naturligtvis att de hör hemma i skilda genrer och därmed vilar på olika förutsättningar. Dagens Nyheter är, som morgontidning med fasta prenumerationsintäkter, naturligtvis inte lika beroende av att sälja lösnummer som kvällstidningen Expressen - vilket naturligtvis skapar skillnader i nyhetsvärderingen hos de båda tidningarna. Som alla känner till är kvällspressen i regel mer sensationsinriktad än den seriösare morgonpressen, vilket säkerligen också återspeglar sig i nyhetsvärderingen bakom de ovanstående rubrikerna.
Med detta sagt, tänkte jag att det skulle vara intressant att ägna resten av detta premiärinlägg i bloggsfären åt att analysera dessa helt skilda förstasidesnyheter utifrån ett teoretiskt resonemang om nyhetsvärdering. Hur kommer det sig att dessa nyheter hamnar på förstasidan hos två av Sveriges största dagstidningar? Skillnaderna i nyhetsvärderingen är vid första anblick uppenbara, men vilka gemensamma drag finns?
Håkan Hvitfelt heter en de mest framstående medieforskarna i Sverige på ämnet nyhetsvärdering. Hvitfelt har arbetat fram en teori som sammanfattar gemensamma kriterier för nyhetsvärderingen i svenska medier. Hvitfelt menar att…
”sannolikheten för att en nyhetsartikel ska produceras och publiceras, placeras på första sidan och därmed bli huvudartikel ökar ju mer den behandlar:
(1) Politik, ekonomi samt brott och olyckor
(2) och om det är ett kort geografiskt eller kulturellt avstånd
(3) till händelser och förhållanden
(4) som är sensationella eller överraskande
(5) handlar om enskilda elitpersoner
(6) som beskrivs tillräckligt enkelt
(7) men är viktiga och relevanta,
(8) utspelar sig under kort tid som en del av ett tema,
(9) har negativa inslag
(10) och elitpersoner som källa”
För att börjar med Expressen, så handlar nyheten bakom rubriken om ett mord i Tibro. Den mördade är en 46-årig fyrabarnsmamma som hittades död i ett dike under söndagskvällen. Dessa uppgifter har rapporterats tidigare i veckan, men i dagens artikel framkommer även att kvinnans sambo har erkänt mordet och att mordvapnet är ett järnrör. Nyframkomna omständigheter kring mordet klargörs och mördarens bakgrund redovisas, liksom att han visat tydliga tecken på ånger efter mordet.
Nyheten uppfyller som jag ser det sex, kanske sju, av Hvitfelts kriterier för nyhetsvärdering.
För det första handlar det om ett brott och brottet är begånget i Tibro, vilket måste räknas som både kort geografiskt och kulturellt avstånd. De nya uppgifterna om att kvinnan sambo erkänt mordet och att mordvapnet var ett järnrör kan mycket väl betraktas som sensationella/överraskande, särskilt med tanke på kvinnans identitet som 46-årig fyrabarnsmamma. Händelsen är dessutom enkel, en del av ett tema (i och med rapporteringen tidigare i veckan) och har definitivt negativa inslag. Eventuellt skulle man också kunna rubricera nyheten som relevant/viktig, men på den punkten känner jag mig lite kluven. Å ena sidan kan jag tycka att ett mord alltid är en viktig sak, men samtidigt kan jag – tyvärr – känna att denna typ av mord har blivit lite av vardagsmat. Det inte känns särskilt viktigt för mig som läsare att få läsa om ytterligare en tragisk händelse, ytterligare ett tragiskt livsöde. Däremot kan man nog utgå ifrån att Expressen själva bedömt händelsen som viktig och relevant och därför får det blir en kompromiss: nyheten får sägas uppfylla sex och en halv av Hvitfelts punkter.
Dagens Nyheters förstasidesnyhet tar avstamp i skogsbränderna i Australien för att sedan glida över i ett resonemang om att dessa ligger helt i linje med vad klimatforskarna har varnat för. Artikeln varnar för att ”extrem väder” som exempelvis kraftig hetta, stora mängder nederbörd eller hårda vindar kommer att bli allt vanligare om inte den globala uppvärmningen stoppas snarast.
Enligt mig uppfylls även denna gång sex eller sju av Hvitfelts nyhetsvärderings kriterier.
Skogsbränderna i Australien kan rubriceras under kategorin olyckor och uppfyller därmed Hvitfelts första kriterium. Vidare är klimathotet en global fråga, vilket gör det kulturella avståndet kort även fast det geografiska avståndet till Australien givetvis är gigantiskt. Dessutom kan händelserna beskrivas tillräckligt enkelt och är i allra högsta grad både viktiga och relevanta. Slutligen är nyheten både en del av ett tema och av negativ karaktär. Sex punkter är uppfyllda så långt, men även här finns det dock utrymme för att diskutera om inte en sjunde punkt kan betraktas som uppfylld. Å ena sidan har rapporteringen om klimatförändringarna pågått så länge att artikeln ur det perspektivet knappast kan kategoriseras som sensationell eller överraskande. Däremot är just skogsbränderna i Australien en relativt ny företeelse, så även här nöjer jag mig om med en kompromiss och noterar att sex och av Hvitfelts punkter uppfylls.
Sex och en halv mot sex och en halv, således – trots att de båda nyheterna som konstaterades inledningsvis är av helt olika karaktär. Vad kan detta tyda på?
Jag tolkar det som ett tecken på att principerna bakom nyhetsvärderingen hos Expressen och Dagens Nyheter trots allt inte skiljer sig så mycket som det kan tyckas vid en första anblick. Tvärtom framträder många likheter när man närmar sig nyheterna ut Hvitfelts perspektiv, vilket tyder på att nyhetsvärdering är en mer heterogen process än man kan tro. Uppfylls tillräckligt många av Hvitfelts kriterier, är chansen stor att det blir en nyhet – oavsett ämne/händelse.
Skillnaderna mellan de både förstasidesnyheterna ligger nog snarare i tidningarnas genretillhörighet, än i nyhetsvärderingsprocessen som sådan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)