Blogg E – The Elements of Journalism

Ska jag vara helt ärlig är jag lite allergisk mot den typen av böcker som The Elements of Journalism av Bill Kovach & Tom Rosenstiel representerar. Det börjar klia i mig när jag läser det som för mig framstår som självklarheter och amerikanska moralkakor. Helyllepredikningar skrivna rakt på min näsa om vikten av ”truth”, ”independence”, ” objectivity” och andra journalistiska grundprinciper. ”Journalism should be this, and should be that”. Javisst. Naturligtvis.

Självklart håller jag med om allt som skrivs och det är precis det som är problemet. Vem håller inte med om att journalistiken exempelvis bör vara sann, oberoende av makten samt behandla viktiga och relevanta frågor? Istället för att ryckas med av det goda syftet, stör jag mig på teoretiserandet kring det som jag upplever som givet, den didaktiska tonen och presentationen av bokens sanningar som om det vore något banbrytande.

En delförklaring till min svala inställning är förmodligen att jag är jag skadad av teoretiserandet kring god journalistik efter ett och ett halvt år och 90 högskolepoäng i Journalistikvetenskap. Utan att ha läst just Kovach & Rosenstiels bok har jag har redan läst den här boken flera gånger förut, om läsaren förstår hur jag menar. Jag har tagit del av min beskärda del av amerikansk kurslitteratur och hunnit tröttna på ramarna, upplägget och tilltalet.

Ovanstående ligger naturligtvis i mig och i mina tidigare erfarenheter. Jag tror dock att det finns en annan, kulturelltbetingad förklaring. Jag tror nämligen inte att det är självklart att den amerikanska mediebilden går att direktöversätta till den svenska och att det är därför jag känner att boken kanske inte är lika angelägen här som där. Jag tror inte att de kommersiella värderingarna inom svensk media kan jämföras med den amerikanska situationen och inte heller tror jag att relationerna mellan politiken och medierna kan likställas i Sverige och USA. Kanske är jag naiv, men jag tror att den svenska presskåren på det stora hela uppfyller de tio grundkrav (jag återkommer till dessa senare) på god journalistik som Kovach & Rosenstiel presenterar.

Så, då var det sagt. Kanske blev jag lite väl hård ovan, men jag kände att jag behövde få ur mig lite frustration innan jag kunde börja fokusera på det denna blogg egentligen skulle handla om. Nämligen om relationen mellan ”gammelmedierna” och de nya sociala medierna samt om de senare i relation till Kovach & Rosenstiels tankar om god journalistik. Jag ber om ursäkt för utsvävningen ovan och börjar och från ett annat håll.

Kovach & Rosenstiels bok är resultatet av ett långt reasearcharbete bland amerikanska journalister. På uppdrag av ”the Committee of Concerned Journalists”, där Kovach själv är ordförande, har man genomfört enkäter och intervjuer med inflytelserika journalister för att försöka definiera vad god journalistik är.

The Elements of Journalism är slutprodukten av detta arbete och i boken presenteras något som kan liknas vid journalistikens tio budord. Man skriver att ”The primary purpose of journalism is to provide citizens with the information they need to be free and self-governing” och var och ett av de tio budorden är en förutsättning för att uppfylla detta. Dessa får sedan ett varsitt eget kapitel i boken där de särskådas och analyseras noga. Bokens ”tio budord” lyder:

§ Journalisms first obligation is to the truth.
§ Its first loyalty is to citizens.
§ Its essence is a discipline of verification.
§ Its practitioners must maintain an independece from those they cover
§ It must serve as an independent monitor of power
§ It must provide a forum for public criticism and compromise.
§ It must strive to make the significant interesting and relevant
§ It must keep the news comprehensive and in proportion
§ Its practitioners have an obligation to excercise their personal conscience.
§ Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to the news.

Snabböversatt handlar det alltså om vikten av sanning, om skyldigheter till medborgarna, om vikten av verifikation, om objektivitet och oberoende, om vikten av relevanta och begripliga nyheter och så vidare. Kovach & Rosenstiel menar alltså att dessa krav måste uppfyllas för att återinrätta medborgarnas skadade förtroende för journalistiken och för att de traditionella medierna ska stå pall från utmaningen från de sociala medierna.

Vad menas då med sociala medierna? Vad är det? Jo, sociala medier kan betraktas som ett samlingsnamn för en ny typ av onlinebaserade medier som bygger på deltagande, tvåvägskommunikation och öppenhet. Den teknologiska utvecklingen i allmänhet och Internets explosionsartade genomslag i synnerhet har radikalt ändrat förutsättningarna för kommunikation. Medierna inte längre har ensamrätt på produktion och distribution av text, ljud, bild och annat innehåll. Vem som helst kan exempelvis starta en blogg, köpa en digitalkamera och sedan ge sig ut och rapportera i både text och bild till sin omvärld.

Den tidigare så skapa gränsen mellan media och publik håller på och luckras upp och den mediala kartan måste ritas om. De nya medierna tävlar på allvar mot de traditionella om publikens uppmärksamhet och intresse och har klara fördelar i form av snabbhet, nyskapande berättarformer samt möjligheten till nichning och detaljkunskap.

Men, om det nu är så att de sociala medierna vinner publikandelar: vilka av Kovach & Rosenstiels krav på god journalistik kan överföras till, återigen, en blogg? Alla och inga alls! Givetvis kan man hoppas att en bloggare strävar efter sanning, objektivitet och oberoende sina texter – men det är absolut inget man kan räkna med eller ens kräva. Folk kommer att skriva precis det som de känner för och driva precis de intressen som de själva har. Så är det, det får vi vänja oss vid. Även om det kan finnas undantag – vissa bloggare är nog seriösare än andra – kan man nog generellt sätt utgå ifrån att man måste granska bloggar med lite andra ögon än traditionella medier.

Däremot tillhör inte jag den kategorin som tror att utvecklingen kommet att leda till tidningsdöd eller slutet för den traditionella journalistiken. Varje gång ett nytt medium slår igenom – radio, teve eller Internet – förs samma diskussion och efter ett par år visar det sig att det inte är allt för mycket som ändrats.

Däremot tror jag på en framtid där de sociala medierna integreras i journalistiken och på ett ömsesidigt samarbete för en bättre journalistik. Martin Jönsson skriver bra om detta i en av ”inspirationstexterna” till denna blogguppgift. Konkreta och intressanta exempel på hur journalistiken genom den nya tekniken kan utvecklas tillsammans med medborgarna finns också i Kovach & Rosenstiels elfte kapitel. Av texten att döma verkar BBC vara en föregångare och förebild för hur man kan ta tillvara på kraften som frigjorts genom den nya tekniken. Där finns mycket att lära för de svenska medierna!